Allers

Det är något märkligt med hunger. I alla fall min. Jag har inget mellanläge, ingen gråzon. Antingen känner jag ingen hunger eller så är jag vrålhungrig. Däremellan finns inte. Frågan ”Är du lite hungrig?” är mystisk. Lite hungrig? Jag vet inte vad det är. Kanske är det just därför jag så sällan lagar rejäl mat. När jag kommer på att det är dags att äta är det försent för sånt som kräver större ansträngning. Då är jag för det mesta nämligen vrålhungrig och vill äta på en gång. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag får att äta då, bara det är riktig mat–mackor, power bars, godis, filmjölk och äpplen går bort. Ett undantag finns: Havregrynsgröt. Det funkar alltid, både till frukost, lunch och middag och går på…

Mord, våld och hemliga sexuella förbindelser. Det som kommit fram om Knutbys pingstförsamling har skakat Sverige och gett upphov till åtskilliga böcker, poddar, dokumentärer och draman. Nu berättar Josefine och Samuel Frankner om en kärlek som hållit i sig från tonåren, under 25 år i Knutby och åtta år efteråt. Just paret Frankner var med fler från den innersta kretsen drivande i att allt rasade under hösten 2016. Deras dotter var den tonårsflicka som utsattes för sexuellt utnyttjande av en pastor. När Josefine och Samuel insåg vad som hänt kunde de äntligen bryta sig loss. Fler följde efter, och snart fanns inget kvar av kärnan i församlingen. Åren sedan dess har varit en smärtsam kamp tillbaka. –Vi har jobbat hårt med oss själva i olika sorters terapi, och pratat otroligt…

TÄNKVÄRT Den som man kan vara allvarlig och ledsen med är nog den som man kan skratta sådär riktigt gott med. Den som man kan dela tystnaden med är nog den som man kan prata med om allt. Den som man vågar visa när man känner sin sårbar och svag är nog den som man kan känna sig så stark med. Och den som man känner ett band till är nog den som man känner sig fri med. Lena M. Sommarflicka Här är en gullig bild på vårt barnbarn Elin, som nu fyllt 20 år. Gittan GUBBEN & GUMMAN Jag vill visa två av mina fina ”Gubben o Gumman” Jag köpte tre fina plantor i våras, och nu är de helt fantastiska, stora och fina med massor av blommor Jag…

VANSINNET Runt Elvira blir det ofta kaos. Att fokusera på tråkiga saker är omöjligt och ilskan över att inte bli förstådd tar lätt över. När skolkuratorn berättar att hon kanske ska få en resursperson rasar väggarna in. Det hon har varit så rädd för är alltså sant. Hon är galen. När det känns som ensammast uppenbarar sig en figur från det förflutna som tar med Elvira på en svindlande tidsresa. Här får hon träffa de som genom historien har kallats vansinniga. Alla dårar, galningar, sinnesslöa och rubbade. Melankoliker och hysterikor. Människor som samhället på olika sätt försökt begränsa, behandla eller spärra in. Pjäsen Vansinnet, som spelas på Backa Teatern i Göteborg till och med 30 november är baserad på filosofen Michel Foucaults idéer om hur synen på galenskap och normalitet…

”På en gruppresa behöver man inte vara ensam om man inte vill” Ingvar Bjerrefors sitter vid matsalsbordet hemma i femrumslägenheten i Västra Frölunda i Göteborg. Framför sig har han flera fotoalbum och listor med resor han har gjort genom åren. Nu är han uppe i 250 gruppresor och 60 av dem har han åkt på själv. –På en gruppresa har man alltid folk omkring sig och man behöver inte vara ensam om man inte vill. Man träffar alltid trevligt folk att umgås med. Tycker man att det känns jobbigt att fråga om man får slå sig ner bredvid andra vid middagen eller frukosten så gå ner i god tid innan. Då får andra fråga om de kan sätta sig bredvid dig. ”Det är inte bra att isolera sig” Att resa…

Dermot Clemenger var liten, tunn och kort, rödhårig och hade dans som hobby. I samband med boksläppet av Fly från monster (Forum) säger han att han var ett givet mål för mobbare. –Jag hatade skolan och kan inte komma ihåg en enda dag från grundskolan då jag var glad, varenda skoldag mobbad, inte bara av andra elever utan även av lärare. Att ha dans som fritidsaktivitet fick en av mina lärare att kalla mig Miss Clemenger. Han blev misshandlad fysiskt och psykiskt av både skolkamrater och lärare under nio års tid (aga var inte förbjudet på den tiden). Dermot växte upp i Crumlin på Irland. Sin familj beskriver han som konservativ och katolsk. De gick ofta till kyrkan och ju äldre Dermot blev desto oftare behövde han bikta sig. Två…